Blogguppgift E: Elements of journalism

Begreppet sanning

Kovach och Rosenstiel skriver i boken ”The elements of journalism” att journalistiken håller på att försvagas och att journalistikens uppdrag idag hotas av den ökande marknadsbaserade journalistiken. De har vidare en rad principer journalistiken. Jag tänkte upehålla mig lite vi den av dessa principer nämligen principen:

1. Journalism´s first obligation is to the truth

Sanning är ett intressant begrepp. Man kan lugnt säga att det är enn flexibelt begrepp. Vad är sanning? Vems sanning? är frågor som snabbt kommer upp när man talar om sanning. Författarna slår fast som sin första princip att journalisten största och första skyldighet är mot sanningen. Här måste man skilja på två olika saker: den version man tycker är sann och sanningen. En journalist måste hela tiden välja och sovra utifrån det oändliga informtationsmaterial. Att välja är att välja bort. Enda möjligheten att återge hela sanningen är att återge hela sanningen. Det visar sig alltså vara svårt eftersom en journalist ofta harca 5000 tecken som gräns för en artikel. Den sanning som tillslut når läsaren är alltså i bästa fall sanningen som filtrerats genom en nyhetschef, en journalist och en redigerare och troligtvis en bild- och rubriksättare.

En annan distinktion som behöver göras är mellan journalistens förmedlade sanning och en lögn. Med lögn menar jag då en medveten förvanskad verklighet som förmedlas. Detta ska inte förväxlas med en ideologiskt färgad text. Eftersom sanningen är en svår sak och högst individuell och dessutom ideologiskt färgad, så anser jag att Kovach och Rosenstiels första princip kunde nyanseras en aning till att lyda att det är journalistens ansvar att läsaren vet vilken typ av lögner som kan ha smugit sig in i texten.

Ett färskt exempel är Dagens Nyheters återgivning av det tal som guldpenna-vinnaren Li Changqin skrev. DN säger då att de återger talet i sin helhet men i själva verket strök de flera stycken av hans tal. De stycken som de strök berörda Li Changqins personliga tro som han menade hade påverkat hans journalistiska arbete på ett särskilt sätt. Detta är en lögn som är svår för läsaren att hantera. Omm DN istället hade öppet deklarerat att vi bara återger delar av talet som vi tycker om eller som vi tycker är läsvärda så hade det varit en annan sak. Eller om DN hade deklarerat tydligt att vi tänker inte rapportera om offentliga personers religiösa övertygelser. Läsaren är då het i händerna på DNs version av sanningen.

Är man öppen om vilka ideologiska glasögon man har eler vilken förförståelse man har så är problemet med sanningen ett mindre problem för läsaren. Det är en ideologisk sanning från mig till er.