Begreppet sanning
Kovach och Rosenstiel skriver i boken ”The elements of journalism” att journalistiken håller på att försvagas och att journalistikens uppdrag idag hotas av den ökande marknadsbaserade journalistiken. De har vidare en rad principer journalistiken. Jag tänkte upehålla mig lite vi den av dessa principer nämligen principen:
1. Journalism´s first obligation is to the truth
Sanning är ett intressant begrepp. Man kan lugnt säga att det är enn flexibelt begrepp. Vad är sanning? Vems sanning? är frågor som snabbt kommer upp när man talar om sanning. Författarna slår fast som sin första princip att journalisten största och första skyldighet är mot sanningen. Här måste man skilja på två olika saker: den version man tycker är sann och sanningen. En journalist måste hela tiden välja och sovra utifrån det oändliga informtationsmaterial. Att välja är att välja bort. Enda möjligheten att återge hela sanningen är att återge hela sanningen. Det visar sig alltså vara svårt eftersom en journalist ofta harca 5000 tecken som gräns för en artikel. Den sanning som tillslut når läsaren är alltså i bästa fall sanningen som filtrerats genom en nyhetschef, en journalist och en redigerare och troligtvis en bild- och rubriksättare.
En annan distinktion som behöver göras är mellan journalistens förmedlade sanning och en lögn. Med lögn menar jag då en medveten förvanskad verklighet som förmedlas. Detta ska inte förväxlas med en ideologiskt färgad text. Eftersom sanningen är en svår sak och högst individuell och dessutom ideologiskt färgad, så anser jag att Kovach och Rosenstiels första princip kunde nyanseras en aning till att lyda att det är journalistens ansvar att läsaren vet vilken typ av lögner som kan ha smugit sig in i texten.
Ett färskt exempel är Dagens Nyheters återgivning av det tal som guldpenna-vinnaren Li Changqin skrev. DN säger då att de återger talet i sin helhet men i själva verket strök de flera stycken av hans tal. De stycken som de strök berörda Li Changqins personliga tro som han menade hade påverkat hans journalistiska arbete på ett särskilt sätt. Detta är en lögn som är svår för läsaren att hantera. Omm DN istället hade öppet deklarerat att vi bara återger delar av talet som vi tycker om eller som vi tycker är läsvärda så hade det varit en annan sak. Eller om DN hade deklarerat tydligt att vi tänker inte rapportera om offentliga personers religiösa övertygelser. Läsaren är då het i händerna på DNs version av sanningen.
Är man öppen om vilka ideologiska glasögon man har eler vilken förförståelse man har så är problemet med sanningen ett mindre problem för läsaren. Det är en ideologisk sanning från mig till er.
lördag 7 juni 2008
söndag 25 maj 2008
Bloggupgift D: Är journalistiken i kris?
I nyhetsprogrammat om jag lyssnat på förs det fram att journalitsiken är i i kris eftersom journalisten mest hämtar material från nyhetsbyråer eller från internet. Dessa båda herrar utgår från at journalistiken ska vara på ett sätt, finner att den inte är på det sättet och drar därför slutsatsen att journalistiken är i kris. Larmar allmänheten och hoppas på att problemet ska rätta till sig. Hur ska god journalistik vara? är den första fråga man måste ställa sig för att kunna avgöra om de har rätt.
Tiderna har förändrats. Förr i tiden, på den gamla goda tiden, då fanns det inga möjligheter att sitta inne på sitt kontor och låta nyheten komma till dig. Nu finns det möjligheten och därför utnyttjas den. Man ska komma ihåg att det inte bara är nyhetsbyråerna som förser journalisten med fakta och nyheter utan varje människa med internetuppkoppling har en teoretisk möjlighet att skicka information till en journalist som sedan kan göra ett reportage av det. OM det bara hade varit nyhetsbyråerna som försedde tidningarna med nyheter så skulle jag bli rejält oroad. De skulle då få en enorm makt och ett problemformuleringsprivilegium som saknar motstycke. Om vanliga människor väger upp detta och förser tidningar med nyheter som de finner relevanta så kan detta vägas upp.
En viktig aspekt är de miljardtals människor som inte har möjlighet att göra journalister uppmärksamma på de problem som de tycker är relevanta. Där behövs journalisten som är fri, oberoende och grävande. De stora nyhetsbyråerna kanske helt ignorerar deras röst. Journalistiken är inte i kris förutsatt att de minstas röst också kommer igenom mediabruset. Där har vi journalistikens största utmaning.
Tiderna har förändrats. Förr i tiden, på den gamla goda tiden, då fanns det inga möjligheter att sitta inne på sitt kontor och låta nyheten komma till dig. Nu finns det möjligheten och därför utnyttjas den. Man ska komma ihåg att det inte bara är nyhetsbyråerna som förser journalisten med fakta och nyheter utan varje människa med internetuppkoppling har en teoretisk möjlighet att skicka information till en journalist som sedan kan göra ett reportage av det. OM det bara hade varit nyhetsbyråerna som försedde tidningarna med nyheter så skulle jag bli rejält oroad. De skulle då få en enorm makt och ett problemformuleringsprivilegium som saknar motstycke. Om vanliga människor väger upp detta och förser tidningar med nyheter som de finner relevanta så kan detta vägas upp.
En viktig aspekt är de miljardtals människor som inte har möjlighet att göra journalister uppmärksamma på de problem som de tycker är relevanta. Där behövs journalisten som är fri, oberoende och grävande. De stora nyhetsbyråerna kanske helt ignorerar deras röst. Journalistiken är inte i kris förutsatt att de minstas röst också kommer igenom mediabruset. Där har vi journalistikens största utmaning.
onsdag 7 maj 2008
Blogginlägg C - Journalistisk bok
Bokhandlaren i Kabul – en inblick i en främmande värld
Som gengre är ”new journalism” fantastisk. Om en musiker kan säga: “one good rock show can change the world” (som Jack Black för övrigt slänger ur sig i filmkomedin School of Rock) så tycker jag att man i rättvisans namn måste saga det samma om en välskriven journalistiskt bok. Jag har läst ett flertal böcker inom gengren och oftast stänger man boken med en känsla av att ha lärt sig något om världen och dessutom berörts av människors öden.
Jag har läst Åsne Seierstads Bokhandlaren i Kabul. Boken skildrar Sultan Khans familj i Kabul och intrigerna som sker mellan familjemedlemmarna i efterspelet av talibanernas fall. Fokus i boken ligger på kvinnornas situation. Genom att berätta om vardagliga händelser som kvinnorna upplever och om de mer högtidliga festligheterna får man en inträngande inblick i kvinnornas livsvilkor i dagens Afghanistan.
Innan talibanerna kom fanns det möjlighet för kvinnor att bära smink och byxor. Kvinnor kunde jobba om de ville och hade full frihet att röra sig på gatorna. Sedan kom talibanerna och den afghanska mattan ryktes bort under kvinnornas fötter och de förskjöts till hemmen och och jagades in under burkhan. Efter talibanernas fall fick kvinnorna tillbaka sina rättigheterna. Kvinnor kunde, om de ville, ta anställning och det fanns inte längre någon lag om att bära burkha. Men likväl håller sig kvinnorna hemma och annars göms de under burkhan. Åsne skildrar detta väldigt bra genom Sultans yngsta syster Leila. Hon har en dröm om att få anställning som lärare men hennes egen fruktan för männen, och hennes egen familj, håller henne tillbaka. Rättigheten stannar på ett dammigt dokument och flyttar inte in i Leilas hjärta.
Det är mycket intressant att läsa att Sultan anser sig vara en mycket liberal man som stöder kvinnors frigörelse i samhället. I sin egen familj råder dock fortfarande samma förlamande patriarkala strukturer. Sultan är enväldig härskare, något som är självklart i egenskap av mannen i huset.
En sista aha-upplevelse som är värd att lyfta fram är hur systemet uppehålls. Det är ofta kvinnorna, de äldre kvinnorna, som uppehåller kulturen och systemet genom social kontroll. Det är slående att de allra flesta som skildras vantrivs och vill slå sig fri men hålls likväll tillbaka av den sociala kontroll som familjen innebär.
Det är en mycket bra bok. En bok som har skakat om mig på många sätt. En bok som har satt fingret på en djup orättvisa. En orättvisa som det stolta landet Afghanistan inte förtjänar.
Som gengre är ”new journalism” fantastisk. Om en musiker kan säga: “one good rock show can change the world” (som Jack Black för övrigt slänger ur sig i filmkomedin School of Rock) så tycker jag att man i rättvisans namn måste saga det samma om en välskriven journalistiskt bok. Jag har läst ett flertal böcker inom gengren och oftast stänger man boken med en känsla av att ha lärt sig något om världen och dessutom berörts av människors öden.
Jag har läst Åsne Seierstads Bokhandlaren i Kabul. Boken skildrar Sultan Khans familj i Kabul och intrigerna som sker mellan familjemedlemmarna i efterspelet av talibanernas fall. Fokus i boken ligger på kvinnornas situation. Genom att berätta om vardagliga händelser som kvinnorna upplever och om de mer högtidliga festligheterna får man en inträngande inblick i kvinnornas livsvilkor i dagens Afghanistan.
Innan talibanerna kom fanns det möjlighet för kvinnor att bära smink och byxor. Kvinnor kunde jobba om de ville och hade full frihet att röra sig på gatorna. Sedan kom talibanerna och den afghanska mattan ryktes bort under kvinnornas fötter och de förskjöts till hemmen och och jagades in under burkhan. Efter talibanernas fall fick kvinnorna tillbaka sina rättigheterna. Kvinnor kunde, om de ville, ta anställning och det fanns inte längre någon lag om att bära burkha. Men likväl håller sig kvinnorna hemma och annars göms de under burkhan. Åsne skildrar detta väldigt bra genom Sultans yngsta syster Leila. Hon har en dröm om att få anställning som lärare men hennes egen fruktan för männen, och hennes egen familj, håller henne tillbaka. Rättigheten stannar på ett dammigt dokument och flyttar inte in i Leilas hjärta.
Det är mycket intressant att läsa att Sultan anser sig vara en mycket liberal man som stöder kvinnors frigörelse i samhället. I sin egen familj råder dock fortfarande samma förlamande patriarkala strukturer. Sultan är enväldig härskare, något som är självklart i egenskap av mannen i huset.
En sista aha-upplevelse som är värd att lyfta fram är hur systemet uppehålls. Det är ofta kvinnorna, de äldre kvinnorna, som uppehåller kulturen och systemet genom social kontroll. Det är slående att de allra flesta som skildras vantrivs och vill slå sig fri men hålls likväll tillbaka av den sociala kontroll som familjen innebär.
Det är en mycket bra bok. En bok som har skakat om mig på många sätt. En bok som har satt fingret på en djup orättvisa. En orättvisa som det stolta landet Afghanistan inte förtjänar.
fredag 29 februari 2008
Blogginlägg B - Pressetik
Pressens Opinionsnämnd (PON) listar de pressetiska regler som alla journalister ska förhålla sig till i sitt yrkesutövande. Det är 17 regler som alla är svåra att invända emot. Utan dem skulle individer och eller sanningen ta ordentligt med stryk.
Reglerna kan sammanfattas med sex hållpunkter:
Ge korrekta nyheter
Var generös med bemötanden
Respektera den personliga integriteten
Var varsam med bilder
Hör båda sidor
Var försiktig med namn
Journalistens viktiga samhällsuppdrag är att bevaka nyhetshändelser som är av intresse för allmänheten men också att bevaka makten. Pressen kallas ofta lite käckt för ”den tredje makten”. Journalister har fått makthavare på fall och avslöjat oegentligheter och skandaler. Den bevakande rollen som journalisten har är en förutsättning för en hälsosam demokrati. Utan en fri press kan inte det offentliga samtalet fortlöpa och många av de kontrollerande mekanismer försvinner.
I Sverige är det pressen själv som bevakar sig själv att man håller sig inom spelreglerna. Om man PON anser att en överträdelse har begåtts så är tidningen skyldig att publicera klandret.
Jag skulle vilja uppehålla mig vid tre exempel på pressens övertramp. Det första gäller kvällstidningen Expressens skriverier om Mikael Persbrandts påstådda alkoholförgiftning. Man bröt definitivt mot två av reglerna: ”respektera den personliga integriteten” och ”ge korrekta nyheter”. Persbrandt stämde tidningen för förtal och Expressen fick efter en tid be om ursäkt. Expressen hade hört ett rykte som de senare publicerade utan att bry sig om att bekräfta sanningshalten i ryktet. Min poäng är att det finns ett sätt att straffa tidningsmakarna för oetisk publicering som står utanför PON. I de allra flesta fall är dock PON ett bra forum för att hålla tidingarna i ledet.
Det andra exemplet hör mer till skvallerpressen. Svenska Damtidning och andra skvallertidningar har ett favoritknep för att sälja lösnummer: rubriksättningar som har lite med artikeln att göra. Hur många gånger har man inte sett en rubrik som ”Carola tillsammans med okänd man” och så är det en dagisfröken som har hand om hennes son eller något liknande. Inte många av reglerna följs i det här fallet.
Mitt tredje exempel är mer allvarligt. För här är pressen i demokratins tjänst. I veckan publicerade Uppsala Nya Tidning en artikel där man intervjuade folk på stan om vad de tyckte om idén att man skulle få lön efter prestation. Journalisten ställde också liknande frågor till de politiska partierna. Men inte till alla politiska partier i fulmäktige eller ens i riksdagen. Man glömde Kristdemokraterna. Det är anmärkningsvärt eftersom Kristdemokraterna är ett parti som också sitter med i riksdagen och dessutom sitter med i regeringen. Att man utelämnade Sverigedemokraterna är inte lika kontroversiellt på grund av deras marginella ställning i svensk politik. Mediaforskning har uppmärksammat att valutgångar ofta bestäms av antalet positiva artiklar som publiceras i de största tidningarna för ett visst parti. Om journalister bestämmer sig för att ignorera ett politiskt parti försämras chanserna för det partiet att vinna röster. Man glöms bort. I detta fall har man alltså brutit mot regeln: ”hör båda sidor”. Man har inte en komplett bild av hur politikerna ser på saken, särskilt inte eftersom Kristdemokraternas kommunalråd, Gustaf von Essen, är ansvarigt kommunalråd för de frågor som artikeln intresserade sig för.
När inte journalister håller sig till spelreglerna kan det få stora konsekvenser. Det kan förstöra en enskild människas liv, eller hjälpa eller stjälpa en regering. Men när journalistiken är som bäst är den informativ, ifrågasättande och en garant för fria och rättvisa val där medborgaren får tillgång till informationsunderlag som han eller hon sedan röstar utifrån.
Reglerna kan sammanfattas med sex hållpunkter:
Ge korrekta nyheter
Var generös med bemötanden
Respektera den personliga integriteten
Var varsam med bilder
Hör båda sidor
Var försiktig med namn
Journalistens viktiga samhällsuppdrag är att bevaka nyhetshändelser som är av intresse för allmänheten men också att bevaka makten. Pressen kallas ofta lite käckt för ”den tredje makten”. Journalister har fått makthavare på fall och avslöjat oegentligheter och skandaler. Den bevakande rollen som journalisten har är en förutsättning för en hälsosam demokrati. Utan en fri press kan inte det offentliga samtalet fortlöpa och många av de kontrollerande mekanismer försvinner.
I Sverige är det pressen själv som bevakar sig själv att man håller sig inom spelreglerna. Om man PON anser att en överträdelse har begåtts så är tidningen skyldig att publicera klandret.
Jag skulle vilja uppehålla mig vid tre exempel på pressens övertramp. Det första gäller kvällstidningen Expressens skriverier om Mikael Persbrandts påstådda alkoholförgiftning. Man bröt definitivt mot två av reglerna: ”respektera den personliga integriteten” och ”ge korrekta nyheter”. Persbrandt stämde tidningen för förtal och Expressen fick efter en tid be om ursäkt. Expressen hade hört ett rykte som de senare publicerade utan att bry sig om att bekräfta sanningshalten i ryktet. Min poäng är att det finns ett sätt att straffa tidningsmakarna för oetisk publicering som står utanför PON. I de allra flesta fall är dock PON ett bra forum för att hålla tidingarna i ledet.
Det andra exemplet hör mer till skvallerpressen. Svenska Damtidning och andra skvallertidningar har ett favoritknep för att sälja lösnummer: rubriksättningar som har lite med artikeln att göra. Hur många gånger har man inte sett en rubrik som ”Carola tillsammans med okänd man” och så är det en dagisfröken som har hand om hennes son eller något liknande. Inte många av reglerna följs i det här fallet.
Mitt tredje exempel är mer allvarligt. För här är pressen i demokratins tjänst. I veckan publicerade Uppsala Nya Tidning en artikel där man intervjuade folk på stan om vad de tyckte om idén att man skulle få lön efter prestation. Journalisten ställde också liknande frågor till de politiska partierna. Men inte till alla politiska partier i fulmäktige eller ens i riksdagen. Man glömde Kristdemokraterna. Det är anmärkningsvärt eftersom Kristdemokraterna är ett parti som också sitter med i riksdagen och dessutom sitter med i regeringen. Att man utelämnade Sverigedemokraterna är inte lika kontroversiellt på grund av deras marginella ställning i svensk politik. Mediaforskning har uppmärksammat att valutgångar ofta bestäms av antalet positiva artiklar som publiceras i de största tidningarna för ett visst parti. Om journalister bestämmer sig för att ignorera ett politiskt parti försämras chanserna för det partiet att vinna röster. Man glöms bort. I detta fall har man alltså brutit mot regeln: ”hör båda sidor”. Man har inte en komplett bild av hur politikerna ser på saken, särskilt inte eftersom Kristdemokraternas kommunalråd, Gustaf von Essen, är ansvarigt kommunalråd för de frågor som artikeln intresserade sig för.
När inte journalister håller sig till spelreglerna kan det få stora konsekvenser. Det kan förstöra en enskild människas liv, eller hjälpa eller stjälpa en regering. Men när journalistiken är som bäst är den informativ, ifrågasättande och en garant för fria och rättvisa val där medborgaren får tillgång till informationsunderlag som han eller hon sedan röstar utifrån.
fredag 15 februari 2008
Nyhetsvärdering
Under veckan som varit har Australiens nya regering officiellt bett om ursäkt för historiska övergrepp på ursprungsbefolkningen, aboriginerna. Dessutom har det rapporterats om terroristerna som planerade att döda en karikatyrtecknare i Danmark.
Artiklarna har jag valt från tidningen Dagens internetupplaga tisdagen den 12 februari 2008. Dagen är en dagstidning på kristen grund som ges ut i hela Sverige. Jag tänkte här reflektera över varför dessa två nyhetera fick de översta rubrikerna den dagen. Som utgångspunkt tänker jag använda mig av en lista som man finner i Andersson-Ek et als ”Börja skriva”.
Det som avgör om en nyhet får uppmärksamhet i media beror på många saker. Den första frågan man bör ställa sig är: reagerar man själv för det? Så är fallet med båda artiklarna. Att terroristerna planlagt ett mord på en karikatyrtecknare, och dessutom i Sveriges grannland Danmark, är uppseendeväckande. Även nyheten om Australiens ursäkt till urinvånarna på kontinenten är en nyhet som man reagerar inför. Det är en historisk händelse.
Den andra frågan nyhestchefen på en tidning ställer sig är: intresserar nyheten många människor? Nyheten om karikatyrerna intresserar de flesta. Det är av särskilt intresse för journalister för det handlar om vad man säkert kan trycka och inte trycka. Det engagerar muslimer som undrar hur svenska folket reagerar på nyheten och om det möjligtvis spär på islamofobin i samhället. Dagen är dessutom en tidning med särskilt fokus på religionsfrågor och här är det en intressant konflikt mellan tryckfrihet och kränkning av en annan människas religion. Dagen har intresse av att utreda och diskutera var gränsen går. Nyheten om aboriginernas upprättelse intresserar också många eftersom en stor del av världen (Nord- och sydamerika, Australien, Afrika, Asien) har kolonierats eller vid något tillfälle ockuperats av européer eller deras ättlingar. Det berör en hel värld att en av dessa ockupanter har erkänt att man gjort fel. Det ställer frågan om fler bör göra det. Sverige har även en ursprungsbefolkning i Lappland. Nyheten väcker möjligtvis frågor hur vi ska hantera historiska skulder som Sverige har.
Den tredje frågan handlar om nyheten är något som berör eller inträffar i spridningsområdet. I ena faller, mohammedkarikatyrerna, inträffar händelsen strax utanför spridningsområdet, men är ändå så nära att det blir relevant. Danmark är ju bara en bro bort. Dessutom är terrorism en global engelägenhet som kan inträffa i Sverige också. Sverige har en konstnär, Lars Wilks, som gjort sig skyldig till ett liknande brott som karikatörerna på Jyllandsposten. Nyheten om aboriginernas upprättelse har inte inträffat i spridningsområdet och är helt och hållet en utrikesnyhet. Men, som nämnt i ovanstående punkt, så finns det paralleller till hur Sverige har behandlat människor av annan etisk eller kulturell tillhörighet. Tvångssteriliseringarna är inte många årtioenden i det förflutna.
Den fjärde frågan nyhetschefen ställer sig är om det är en egen nyhet och där kvalificeras ingen av nyheterna. Sannolikt publiceras båda nyheterna i hela världen. Intressant nog publicerades samma två nyheter i Sveriges ledande morgontidning, Dagens Nyheter, med exakt samma placering i internetbilagan. Båda tidningarna verkar ha hjort samma prioritering, trots att de har totalt olika profiler. Religionsfrihet och och tryckfrihet är en het fråga även i mainstreamdebatten.
Fråga nummer 5: är nyheten aktuell? Terrorism, religionsdialog och tryckfrihet är frågor som ständigt debatteras i samhället. Frågornas relevans är förknippat med demokratins vitalitet och den globala samhällsgemenskapen. Etnisk diskriminering och rasism är ständigt aktuella men får särskild uppmärksamhete bid speciella tillfällen. En officiell ursäkt från en regering är ett sådant speciellt tillfälle.
Är nyheten en verklig nyhet? Ingen hade möjlighet att rapportera om det tidigare. Den officiella ursäkten var förvisso påannonserad vilket gör att det inte var en bomb som släpptes, men att inte rapportera om det när alla andra gör det skulle vara ett kardinalfel.
En nyhet ska vidare vara upphängd på en person för att den ska slå som en nyhet. Här skiljer sig de båda artiklarna åt. Nyheten om karikatyrteckningarna fokuserar på hur den mordotade känner sig, vilket får läsaren att reflektera över hur man själv skulle må i samma situation. Skulle man kompromissa för att undslippa sådana obehagliga händelser?
Dagen är en liten tidning så utrikesnyheterna får därmed bestå av citat från andra medier. Därför finns det inte en intervjuad person. Det skulle däremot vara fullt möjligt att intervjua en aboriginier som vill kommentera hur det känns att få en officiell ursäkt efter alla dessa år.
De tre övriga punkterna som tas upp i boken ”Börja skriva” handlar om informationsplikt, om nyheten stämmer överens med tidningens etiska regler och om det finns en känd person som är inblandad. I fallet med de två valda artiklarna är det ingen av punkterna som är aktuella.
Om jag skulle försöka värdera vilken av nyheterna som hade högst nyhetsvärde utefter den analysmodell som jag använt mig av blir resultatet 8-6 till nyheten om mordhotet på den islamkritiska karikatören. Det var också så nyheten verkade värderas i tidningen Dagen eftersom den var högst upp på nätbilagan (vilket också var fallet för Dagens Nyheter). Även jag skulle göra den bedömningen eftersom frågan om demokratiska principer och islam är en ivrigt debatterad fråga. För inte så länge sedan bojkottade stora delar av den muslimska världen danska produkter på grund av att en dansk tidning hade avbildad profeten Mohammed. Muslimer kände sig kränkta och påpekade bristen på respekt danskarna hade för deras profet. Den danska regeringen hänvisade till grundlagar om yttrandefrihet och tryckfrihet och kunde därmed inte agera, även om de troligtvis inte ville det heller. Det ställer frågor om etiska förhållningsregler för journalister. Ska man publicera kränkande artiklar bara för att man rent juridiskt kan och får göra det? Man bör kanske inte kränka bara för kränkandets skull...
Listan på hur man nyhetsvärderar
Ifall du irriteras över din lokala tidnings nyhetsprioritering. Personligen drabbar det mig ganska ofta.
1. Det du själv reagerar för
2. Intresserar många
3. Något som inträffar i spridningsområdet
4. Egen nyhet
5. Aktuell
6. Verklig nyhet
7. Överfört på en person
8. Informationsplikt
9. Stämmer med tidningens regler och policy
10. Känd person
Artiklarna som analyserats från tidningen Dagen:
Terrorister planerade döda karikatyrtecknare» Flera personer har gripits för att ha planerat att mörda tecknare bakom Muhammedkarikatyren på den danska tidningen Jyllands-Posten.
Terrorister planerade döda karikatyrtecknare
Textstorlek Publicerad: 2008-02-12 11:11
Flera personer har gripits för att ha planerat att mörda en tecknare på den danska tidningen Jyllands-Posten, rapporterar TT. Tecknaren stod bakom en av karikatyrerna av muslimernas profet Muhammed som mötte stora protester från muslimer 2005.
Enligt Danmarks radio greps fem personer.- Vi valde att gå in i en mycket tidig fas för att avbryta planläggningen och genomförandet av mordet, sa säkerhetspolisens chef Jakob Scharf i ett pressmeddelande.Kurt Westergaard tecknade Muhammed med en bomb i sin turban på uppdrag av Jyllands-Posten. Bilden publicerades tillsammans med elva andra karikatyrer den 30 september 2005 och ledde till kritik från islamiska samfund och organisationer i Danmark. Flera personer har tidigare gripits för olika hot och en 17-årig pojke har dömts till vård efter mordhot mot tecknarna. Tidningens chefredaktör Carsten Juste säger att man känt till polisens övervakning av de misstänkta i flera månader.- Vi är glada över att polisen slagit till och uppenbarligen genomfört en lyckad operation, säger han till TT.Konstnären själv uppger att han "fruktat för sitt liv" men säger till Jyllands-Posten att han efter omständigheterna mår väl.- Det är skamligt att en person som på bästa vis arbetar i enlighet med dansk lag ska belönas med demonisering och konkreta mordhot, säger Carsten Juste.Det danska journalistförbundet uppmanade enligt TT i dag de tolv tecknarna att hålla en låg profil i den offentliga debatten.- Jag trodde att hoten hade försvunnit nu, efter två år. Nu fruktar jag att vi är tillbaka på ruta ett, säger förbundets vice ordförande Fred Jacobsen till facktidningen Journalisten.De islamiska reaktionerna på Muhammed-teckningarna ledde till våldsamma handlingar i Beirut och Damaskus i början av 2006. Då skedde flera brandattentat mot Danska, även övriga nordiska, beskickningar. I samband med detta mordhotades konstnärerna.Den danska säkerhetspolisen PET har tidigare konstaterat att Danmark fått en höjd hotbild efter publiceringen av Muhammedteckningarna, och har bland annat rått konstnärerna att gå under jorden. Konstnären Kurt Westergaard skriver i ett pressmeddelande att han vänt fruktan till vrede efter reaktionerna på hans teckning. "Hur länge jag ska leva under polisskydd vet jag inte, men jag tror att efterdyningarna av denna galna reaktion kommer att fortsätta så länge jag lever. Det är sorgligt men det har nu blivit till min livssituation.", skriver han.PET ska senare i dag lämna mer information.
Simon OlssonReporter
antiEmailRobot2('http://resurs.dagen.se/imgs/at.gif', 'simon.olsson', 'dagen.se','textStandard')
simon.olsson dagen.se08-619 24 81
Australiens parlament genomför historisk ceremoni
Foto: Mark Graham
Förlåt oss, aboriginer!» I dag öppnade Australiens parlament med en ceremoni som uppmärksammar landets urbefolkning och i morgon ber premiärminister Kevin Rudd om ursäkt för övergreppen mot aboriginerna.
Ber om ursäkt till aboriginer
Australiens parlament i historisk ceremoni
Textstorlek Publicerad: 2008-02-12 11:10
I dag öppnade Australiens parlament med en ceremoni som uppmärksammade landets urbefolkning, skriver TT. I morgon ber premiärminister Kevin Rudd dessutom om ursäkt för övergreppen mot aboriginerna.
Texten till premiärministerns tal gjordes offentligt redan i dag. Han kommer rikta sig till de 100 000 barn som med tvång togs från sina föräldrar och placerades i barnhem eller vita fosterfamiljer. Regeringen ber på det sättet om ursäkt för den "kränkning och förnedring" som aboriginerna utsatts för.
Man planerar till och med, enligt vad TT erfar, att använda ordet "sorry" (förlåt), vilket den förra regeringen vägrade. Den konservativa före detta premiärministern John Howard använde aldrig just ordet "sorry", vilket många aboriginer kritiserat.
Ceremonin i dag innehöll bland annat aboriginsk välkomstdans. Den nya försoningspolitiken anses vara historisk.
- Vi ber om förlåtelse för de lagar och beslut som flera regeringar och parlament är ansvariga för och som orsakat djup sorg, lidande och förluster för våra australiska medmänniskor, kommer Kevin Rudd säga i morgon.
Simon OlssonReporter
antiEmailRobot2('http://resurs.dagen.se/imgs/at.gif', 'simon.olsson', 'dagen.se','textStandard')
simon.olsson dagen.se08-619 24 81
Artiklarna har jag valt från tidningen Dagens internetupplaga tisdagen den 12 februari 2008. Dagen är en dagstidning på kristen grund som ges ut i hela Sverige. Jag tänkte här reflektera över varför dessa två nyhetera fick de översta rubrikerna den dagen. Som utgångspunkt tänker jag använda mig av en lista som man finner i Andersson-Ek et als ”Börja skriva”.
Det som avgör om en nyhet får uppmärksamhet i media beror på många saker. Den första frågan man bör ställa sig är: reagerar man själv för det? Så är fallet med båda artiklarna. Att terroristerna planlagt ett mord på en karikatyrtecknare, och dessutom i Sveriges grannland Danmark, är uppseendeväckande. Även nyheten om Australiens ursäkt till urinvånarna på kontinenten är en nyhet som man reagerar inför. Det är en historisk händelse.
Den andra frågan nyhestchefen på en tidning ställer sig är: intresserar nyheten många människor? Nyheten om karikatyrerna intresserar de flesta. Det är av särskilt intresse för journalister för det handlar om vad man säkert kan trycka och inte trycka. Det engagerar muslimer som undrar hur svenska folket reagerar på nyheten och om det möjligtvis spär på islamofobin i samhället. Dagen är dessutom en tidning med särskilt fokus på religionsfrågor och här är det en intressant konflikt mellan tryckfrihet och kränkning av en annan människas religion. Dagen har intresse av att utreda och diskutera var gränsen går. Nyheten om aboriginernas upprättelse intresserar också många eftersom en stor del av världen (Nord- och sydamerika, Australien, Afrika, Asien) har kolonierats eller vid något tillfälle ockuperats av européer eller deras ättlingar. Det berör en hel värld att en av dessa ockupanter har erkänt att man gjort fel. Det ställer frågan om fler bör göra det. Sverige har även en ursprungsbefolkning i Lappland. Nyheten väcker möjligtvis frågor hur vi ska hantera historiska skulder som Sverige har.
Den tredje frågan handlar om nyheten är något som berör eller inträffar i spridningsområdet. I ena faller, mohammedkarikatyrerna, inträffar händelsen strax utanför spridningsområdet, men är ändå så nära att det blir relevant. Danmark är ju bara en bro bort. Dessutom är terrorism en global engelägenhet som kan inträffa i Sverige också. Sverige har en konstnär, Lars Wilks, som gjort sig skyldig till ett liknande brott som karikatörerna på Jyllandsposten. Nyheten om aboriginernas upprättelse har inte inträffat i spridningsområdet och är helt och hållet en utrikesnyhet. Men, som nämnt i ovanstående punkt, så finns det paralleller till hur Sverige har behandlat människor av annan etisk eller kulturell tillhörighet. Tvångssteriliseringarna är inte många årtioenden i det förflutna.
Den fjärde frågan nyhetschefen ställer sig är om det är en egen nyhet och där kvalificeras ingen av nyheterna. Sannolikt publiceras båda nyheterna i hela världen. Intressant nog publicerades samma två nyheter i Sveriges ledande morgontidning, Dagens Nyheter, med exakt samma placering i internetbilagan. Båda tidningarna verkar ha hjort samma prioritering, trots att de har totalt olika profiler. Religionsfrihet och och tryckfrihet är en het fråga även i mainstreamdebatten.
Fråga nummer 5: är nyheten aktuell? Terrorism, religionsdialog och tryckfrihet är frågor som ständigt debatteras i samhället. Frågornas relevans är förknippat med demokratins vitalitet och den globala samhällsgemenskapen. Etnisk diskriminering och rasism är ständigt aktuella men får särskild uppmärksamhete bid speciella tillfällen. En officiell ursäkt från en regering är ett sådant speciellt tillfälle.
Är nyheten en verklig nyhet? Ingen hade möjlighet att rapportera om det tidigare. Den officiella ursäkten var förvisso påannonserad vilket gör att det inte var en bomb som släpptes, men att inte rapportera om det när alla andra gör det skulle vara ett kardinalfel.
En nyhet ska vidare vara upphängd på en person för att den ska slå som en nyhet. Här skiljer sig de båda artiklarna åt. Nyheten om karikatyrteckningarna fokuserar på hur den mordotade känner sig, vilket får läsaren att reflektera över hur man själv skulle må i samma situation. Skulle man kompromissa för att undslippa sådana obehagliga händelser?
Dagen är en liten tidning så utrikesnyheterna får därmed bestå av citat från andra medier. Därför finns det inte en intervjuad person. Det skulle däremot vara fullt möjligt att intervjua en aboriginier som vill kommentera hur det känns att få en officiell ursäkt efter alla dessa år.
De tre övriga punkterna som tas upp i boken ”Börja skriva” handlar om informationsplikt, om nyheten stämmer överens med tidningens etiska regler och om det finns en känd person som är inblandad. I fallet med de två valda artiklarna är det ingen av punkterna som är aktuella.
Om jag skulle försöka värdera vilken av nyheterna som hade högst nyhetsvärde utefter den analysmodell som jag använt mig av blir resultatet 8-6 till nyheten om mordhotet på den islamkritiska karikatören. Det var också så nyheten verkade värderas i tidningen Dagen eftersom den var högst upp på nätbilagan (vilket också var fallet för Dagens Nyheter). Även jag skulle göra den bedömningen eftersom frågan om demokratiska principer och islam är en ivrigt debatterad fråga. För inte så länge sedan bojkottade stora delar av den muslimska världen danska produkter på grund av att en dansk tidning hade avbildad profeten Mohammed. Muslimer kände sig kränkta och påpekade bristen på respekt danskarna hade för deras profet. Den danska regeringen hänvisade till grundlagar om yttrandefrihet och tryckfrihet och kunde därmed inte agera, även om de troligtvis inte ville det heller. Det ställer frågor om etiska förhållningsregler för journalister. Ska man publicera kränkande artiklar bara för att man rent juridiskt kan och får göra det? Man bör kanske inte kränka bara för kränkandets skull...
Listan på hur man nyhetsvärderar
Ifall du irriteras över din lokala tidnings nyhetsprioritering. Personligen drabbar det mig ganska ofta.
1. Det du själv reagerar för
2. Intresserar många
3. Något som inträffar i spridningsområdet
4. Egen nyhet
5. Aktuell
6. Verklig nyhet
7. Överfört på en person
8. Informationsplikt
9. Stämmer med tidningens regler och policy
10. Känd person
Artiklarna som analyserats från tidningen Dagen:
Terrorister planerade döda karikatyrtecknare» Flera personer har gripits för att ha planerat att mörda tecknare bakom Muhammedkarikatyren på den danska tidningen Jyllands-Posten.
Terrorister planerade döda karikatyrtecknare
Textstorlek Publicerad: 2008-02-12 11:11
Flera personer har gripits för att ha planerat att mörda en tecknare på den danska tidningen Jyllands-Posten, rapporterar TT. Tecknaren stod bakom en av karikatyrerna av muslimernas profet Muhammed som mötte stora protester från muslimer 2005.
Enligt Danmarks radio greps fem personer.- Vi valde att gå in i en mycket tidig fas för att avbryta planläggningen och genomförandet av mordet, sa säkerhetspolisens chef Jakob Scharf i ett pressmeddelande.Kurt Westergaard tecknade Muhammed med en bomb i sin turban på uppdrag av Jyllands-Posten. Bilden publicerades tillsammans med elva andra karikatyrer den 30 september 2005 och ledde till kritik från islamiska samfund och organisationer i Danmark. Flera personer har tidigare gripits för olika hot och en 17-årig pojke har dömts till vård efter mordhot mot tecknarna. Tidningens chefredaktör Carsten Juste säger att man känt till polisens övervakning av de misstänkta i flera månader.- Vi är glada över att polisen slagit till och uppenbarligen genomfört en lyckad operation, säger han till TT.Konstnären själv uppger att han "fruktat för sitt liv" men säger till Jyllands-Posten att han efter omständigheterna mår väl.- Det är skamligt att en person som på bästa vis arbetar i enlighet med dansk lag ska belönas med demonisering och konkreta mordhot, säger Carsten Juste.Det danska journalistförbundet uppmanade enligt TT i dag de tolv tecknarna att hålla en låg profil i den offentliga debatten.- Jag trodde att hoten hade försvunnit nu, efter två år. Nu fruktar jag att vi är tillbaka på ruta ett, säger förbundets vice ordförande Fred Jacobsen till facktidningen Journalisten.De islamiska reaktionerna på Muhammed-teckningarna ledde till våldsamma handlingar i Beirut och Damaskus i början av 2006. Då skedde flera brandattentat mot Danska, även övriga nordiska, beskickningar. I samband med detta mordhotades konstnärerna.Den danska säkerhetspolisen PET har tidigare konstaterat att Danmark fått en höjd hotbild efter publiceringen av Muhammedteckningarna, och har bland annat rått konstnärerna att gå under jorden. Konstnären Kurt Westergaard skriver i ett pressmeddelande att han vänt fruktan till vrede efter reaktionerna på hans teckning. "Hur länge jag ska leva under polisskydd vet jag inte, men jag tror att efterdyningarna av denna galna reaktion kommer att fortsätta så länge jag lever. Det är sorgligt men det har nu blivit till min livssituation.", skriver han.PET ska senare i dag lämna mer information.
Simon OlssonReporter
antiEmailRobot2('http://resurs.dagen.se/imgs/at.gif', 'simon.olsson', 'dagen.se','textStandard')
simon.olsson dagen.se08-619 24 81
Australiens parlament genomför historisk ceremoni
Foto: Mark Graham
Förlåt oss, aboriginer!» I dag öppnade Australiens parlament med en ceremoni som uppmärksammar landets urbefolkning och i morgon ber premiärminister Kevin Rudd om ursäkt för övergreppen mot aboriginerna.
Ber om ursäkt till aboriginer
Australiens parlament i historisk ceremoni
Textstorlek Publicerad: 2008-02-12 11:10
I dag öppnade Australiens parlament med en ceremoni som uppmärksammade landets urbefolkning, skriver TT. I morgon ber premiärminister Kevin Rudd dessutom om ursäkt för övergreppen mot aboriginerna.
Texten till premiärministerns tal gjordes offentligt redan i dag. Han kommer rikta sig till de 100 000 barn som med tvång togs från sina föräldrar och placerades i barnhem eller vita fosterfamiljer. Regeringen ber på det sättet om ursäkt för den "kränkning och förnedring" som aboriginerna utsatts för.
Man planerar till och med, enligt vad TT erfar, att använda ordet "sorry" (förlåt), vilket den förra regeringen vägrade. Den konservativa före detta premiärministern John Howard använde aldrig just ordet "sorry", vilket många aboriginer kritiserat.
Ceremonin i dag innehöll bland annat aboriginsk välkomstdans. Den nya försoningspolitiken anses vara historisk.
- Vi ber om förlåtelse för de lagar och beslut som flera regeringar och parlament är ansvariga för och som orsakat djup sorg, lidande och förluster för våra australiska medmänniskor, kommer Kevin Rudd säga i morgon.
Simon OlssonReporter
antiEmailRobot2('http://resurs.dagen.se/imgs/at.gif', 'simon.olsson', 'dagen.se','textStandard')
simon.olsson dagen.se08-619 24 81
måndag 28 januari 2008
Journalistisk blogg 2008
Hej!
Jag heter Andreas Henriksson och jag kommer att vara er personliga bloggare. Jag kommer att skriva om politik, rättvisa och miljö och annat viktigt.
Jag heter Andreas Henriksson och jag kommer att vara er personliga bloggare. Jag kommer att skriva om politik, rättvisa och miljö och annat viktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)